Jag har lagt in min profil på en dejtingsite för några dagar sedan. Oj, vad mycket brev jag får! Det blir nästan som ett extrajobb att sitta och gå igenom alla och kolla profiler över vilka som kan vara intressanta. Dessutom känns det lite knepigt eftersom jag ibland faktiskt dejtar U. Jag får ta en rejäl funderare över vad jag vill....U:s och mitt förhållande är inte lätt främst med tanke på att han bor i Skåne för att  hans barn som han har varannan vecka bor där och jag bor i Stockholm med min dotter som har sin pappa här.....vi kommer inte kunna flytta ihop i alla fall under många år eftersom barnen är ganska små.....funkar det att ha ett särboförhållande så länge? Det tål att tänka på, men å andra sidan så är det lite tjusning i att få längta och ha underbara guldkantade möten lite då och då..... 

Usch vad otäckt det är när våldet kommer så nära! En ung flicka blev förmodligen nedkastad från en gångbro över Södermalmsallén natten till söndagen! Hon bröt nacken, bara 19 år gammal! Elins klasskamrats, storasyster känner flickan vilket gör det hela mycket verkligt och chockartat. Det känns som om våldet mellan ungdomar ökar, det verkar ha blivit farligare att vara ute på nätterna. Tur att det är ganska många år tills Elin kommer att springa ute på stan, man kan ju alltid hoppas på att hon mest kommer att hålla till i stallet. 

Och nu till något helt annat, U och jag har pratat ganska länge i telefon. Han ringde till slut efter vad jag tyckte kändes som en evighet på fem dagar........han pratade på som vanligt och verkar inte tycka att det hade gått någon tid att tala om! Vi ser verkligen olika på hur man ska upprätthålla ett distansförhållande! Hursomhelst så berättade jag hur jag ville ha det och han håller med..... av praktiska skäl  har vi svårt att träffas oftare, men då ska vi i alla fall hålla kontakten via telefon. Ringer inte han så får väl jag sköta den delen då.... Han kommer förmodligen till Stockholm igen nästa vecka, hoppas det, jag saknar honom!