Min dotter kom hem idag efter att hon har tillbringat nyårshelgen hos sin pappa. Hon bara pratade och pratade om hur fantastisk mitt ex flickvän är och att hon vill ha henne som extramamma.......ja, missförstå mig inte, jag är jätteglad att min dotter har haft det bra och att hon är omtyckt av sin pappas flickvän osv osv osv, men, jag kan inte hindra  avundsjukan. Varför ska han (som har varit så elak) ha det så pluttinuttigt och mysigt med sin kärlek och deras barn och ni vet hela den där familjegrejen när jag inte ens får ett telefonsamtal från min date???? Jag vill absolut inte få tillbaka mitt ex, men ändå så blir jag avundsjuk den där familjelivet. Ska jag kontakta min date, eller ska jag vänta och se ifall han hör av sig när han åker upp till Stockholm nästa gång?    Mysigt att vara flera eller?

Inte hört ett ljud från min date, kanske betyder det ingenting, vi sa ju i alla fall att vi skulle ta en middag nästa gång han är uppe i Stockholm (han är här flera gånger i månaden) eller också kanske det betyder att han inte är intresserad.......hjälp, jag hoppas inte att det är så, jag tycker vi vore ett perfekt par! Hör jag inget i morgon så ringer jag, eller kanske ska jag skicka ett SMS? Jag kan ju bara skriva lite så där avslappnat och roligt som om jag bara av en händelse kom att tänka på honom?   

Nyårsfesten då jag träffade honom med stort H (jag sitter längst fram till vänster). 

En date i morse, med Mr right! Frukost på Vetekatten, kallt och snö ute, varmt och mysigt inne, en stor caffe latte och en stilig man, kan det bli bättre? Vi hade en timme innan han skulle åka till Arlanda, det gick väldigt fort och vi hann bara med att dra lite bakgrundshistorik för varandra. Jag är fortfarande helt förstummad över att vi bodde samtidigt i Etiopien och gick i samma skola.....det är otroligt. Men, nu kommer det, nojandet... jag känner igen det så blir det alltid när jag träffar någon som jag är intresserad av.

Direkt efter det att vi skildes åt så började jag oroa mig för att jag att gjort ett dåligt intryck. Var jag för babblig, såg jag för trött ut....talade jag för mycket om mig själv. var jag för tjock (har inte hunnit ta tag i den delen ännu..) etc. Usch, detta är jobbigt! Eller....det är ju fantastiskt, men ändå....  

     Magiskt nyårsnatt! Efter make up på Stockholms stylisterna (kolla in bilderna) och ombyte till svart klänning med pärlor och paljetter så kände jag mig riktigt fin och glömde för ett tag att gå omkring och känna mig tjock och vågade därför bjuda upp en man som jag tyckte såg trevlig ut! Det är säkert 20 år sedan jag bjöd upp en man sist! Det visade sig att vi båda hade gått i samma skola under samma period när vi bodde med våra familjer i Etiopien, Addis Ababa, hur osannolikt är inte det? Vi  dansade och drack drinkar under natten, mysigt..........  I morse fick jag  ett SMS från honom och nu ska vi träffas på Vetekatten i morgon och äta frukost innan han flyger tillbaka till Skåne, ja, just det Skåne,  ett litet problem bara, han bor i Helsingborg........Ja,jag får ta en sak i taget! Nästa vecka blir det allvar med mitt nya liv,inskrivning på Viktväktarna och slut med allt godisätande. 2010 here I comes!